Ostig vaniljlunchVilken konstig lunch det kan bli när man entrar konsum utan korg och bara plockar på sig från lite olika hyllor. Man får liksom ingen överblick när man klamrar sig fast vid varorna för att inte tappa. Jag insåg idag när jag kom fram till kassan att min lunch bestod av två huvudsakliga ingredienser - ost och vanilj. Härligt.
En yoghurt grej med keso i med smak av äpple, kanel och vanilj. (skumt men gott, gott men skumt, vet inte riktigt hur jag ska utvärdera)
En philadelphia med gurka och feta.(yumyum me LIKE!)
En panini med ost och soltorkad tomat.
En kall kaffelatte (eftersom jag har ett sjukt koffeinberoende efter c-uppsatsens fikaorgier) - med just det, smak av kaffe/vanilj.
Nästan lite pinsamt, som om jag tänkt till för att få allt med samma tema.
Ikväll blir det thaimat och fotboll med sisen. Längtar!
I Skåne
Nu är jag på plats i Skåne igen, med en sommar full av jobb, mys med familjen och vännerna, förhoppningsvis mycket sol och bad i skånska vatten plus en himla massa grillande.
Men jag måste erkänna att det för första gången sedan jag flyttade härifrån, för första sommaren kändes väldigt blandat att åka från Stockholm. Förra året var det BARA skönt. Åka från uppsatsstressen, från stökig lägenhet och bullrig innerstad med Kristian med mig direkt till solen och semestern på Mallorca.
Men i år är det en blandad och nästan förvirrande känsla, det är glädje och vemod på samma gång, för det finns så mycket jag kommer sakna. Och redan saknar.
Jag kände det när jag träffade Anna under veckan innan det att hon och Joel flyttar till Norge. Jag kände det när jag satt med Mikaela och Anna och mumsade tapas och drack rödvin. Jag kände det när jag kollade över lägenheten efter saker att packa ner. Jag kände det när jag pussade min älskling hejdå på perrongen.
Men det är så roligt också att vara hemma! Det kände jag när jag kom fram till Lund och Pappa och Jesper kom och hämtade mig, när vi åkte hem och åt middag som Mamma förberett. Jag kände det när jag fick sms av sisen som sa "Välkommen ti Skåne!". Jag kände det när jag pratade med Emma på tåget och texten "Vi ankommer strax till Lund" rullade förbi i kupén. Jag kände det när jag blev vält av två fina vovvar på kontoret igår som ville hälsa.
Jag kände att det ändå är väldigt fint att vara hemma! Och på torsdag kommer först K-love, och sen kommer Mikaela och David! Hurra! Vilken fin midsommar det kommer bli (fingers crossed för sol och inga regnmoln...)!
Nu ska jag ordna middag till Jesper och mig.
