En bit av Sofies värld

Trött

Igår hade vi sista handledningen för uppsatsen. Jag sa att hur det än går så ska vi vara nöjda för vi har jobbat som fan. Men sånt stämmer ju inte för man vill ju höra att allt man gjort är bra. Så när ändringar och påpekanden om vad som behövde fixas och pillas med började trilla över en som en tätt duggregn så kändes det som jag sjönk längre och längre ner i stolen.
Det kändes som ett berg att bestiga. Kände mig bara såå jävla TRÖTT.
Vi strukturerade upp allt som ska göras innan vi lämnade biblan, det kändes skönt.

Sen tog jag ut allt på ett träningspass som hette duga. Tränade som en idiot. Sprang på löpbandet så svetten rann och så 10 maskiner i ett jävla tempo. All trötthet förbytt, kändes som jag kunde lyfta hela gymmet och springa ett maraton (men det hade ju faktiskt inte gått på riktigt). Sen kom jag hem, grät ur mig den sista tröttheten och åt saffranspasta i soffan, som K-love lagade medan han fick mig att sitta, helt slut, i soffan och titta på teve.

Idag känns det bättre; det lööser sig. Och egentligen sa handledaren en hel massa bra saker med, fast det kunde jag liksom inte riktigt se igår eftermiddag. Då såg jag bara berget och lilla trötta sofie.

upplagd av En bit av Sofies Värld @ 1:52 fm