KaffeeeeeeeeeeeeeeeSitter på jobbet och är så jävla trött. Igår gick jag och la mig rätt tidigt. Typ vid halv 10 var jag redo att knoppa in. Vid 10 kom jag i säng. Sedan 22.00 till 06.00 har jag sedan vaknat minst 3 gånger - genomsvettig. Klibbig varm, men kall på samma gång. Av med svettfuktigt täcke. För kallt. Frossa, piggig hud. Somna under varmt täcke. Vakna igen - ännu mer genomsvettig. Vad fan handlar detta om?
Minns inte att jag drömt nåt läskigt. Stress? För vad? Usch - gillar inte att må dåligt utan att hitta en anledning till det.
Så jag som tyckte jag var så jävla duktig och la mig i tid för en gångs skull fick inte ett skit för det ändå. Och nu sitter jag här och dricker kaffe igen och försöker vakna.
Lila ringar vs. skäggIgår gjorde jag ett väldigt vuxet inköp, lite rädd att inköpet officiellt gör mig till lite mindre ungdom och lite mera tant.. Iallafall, så här var det:
Såhär såg jag ut igår: Metallic, rosaaprikosa remsandaler som jag fått använda alldeles för lite i sommar, ljusblå linnekjol, svart linne, svart kofta, långt halsband, uppsatt hår och slutligen som pricken över i: två mörklila ringar under ögonen.
En vecka med för lite sömn, för tidig uppstigning, stirrande på dataskärmen 8 timmar om dagen + en ny ålder hade verkligen satt sina spår. Inte ens för mycket av makeupstores concealer ("den röda tar ut det blåa"..mm lite halvt) verkade kunna dölja de mörklila. Så, jag begav mig efter jobb iväg för att införskaffa min första ögoncreme. Jo, ÖGONCREME var det ja.
Jag entrade Apoteket och pillade på alla små burkar, tuber och förpackningar. Ögoncreme, ögongel - creme eller gel? Gel eller creme? Vad fan är skillnaden? Just när jag ser mig om efter en vitrock att diskutera detta gel/creme problem med kommer en kvinnlig vitrock mot mig (jag måste alltså sett ut som ett frågetecken, ett frågetecken med mörklila hud runt ögonen) och säger "Ja?".
"Jo," börjar jag, och slutar tvärt. För den kvinnliga vitrocken har skägg.
En grå, krullig tofs på hakan. Och så ett, grått, rakt strå rakt ut från ena kinden.
Det enda jag kan titta på är toffsen och strået. Mina ringar under ögonen känns osynliga.
Men jag FATTAR inte!!! Varför? Hur? Säger ingen nåt? Märker hon inte nåt? Det börjar klia i fingrarna på mig så fort jag ser ett ljust litet max 3 mm strå nånstans i ansiktet. BORT ska det elaka lilla strået! For Christ's sake: jag klipper till och med tåhåren!
Jag vet inte vad som är värst: vetskapen att det sitter långa hår i hennes ansikte (att det bara KAN växa så) eller att folk reagerar som jag på hennes tuss(för det vågar jag nog säga att de flesta gör).
Jag fick min ögonGEL iallafall, den kyler fint och bra. Känner mig redan mindre lila.
Hur?
Hur behåller man semesterkänslan när vardagen kommer krypandes och klibbar fast för tätt inpå?
Hur behåller man den? Kan någon svara? Man kan ju inte dricka rödvin och äta tzaziki dagarna i ända? Väl?
Försöker febrilt kämpandes framkalla varma minnen från resan till Mallorca tidigare i sommar, lyssnar på Cat Stevens som gick på repeat där nere och luktar på en strandkjol jag inte tvättat än. Det funkar ett slag.
Men nu för tiden ringer min klocka(=mobil) strax innan 6. Sen sätter radion igång (imorse hade Haningekanalen antagit utmaningen att väcka oss - nåt fånigt dansband spelade glatt). Efter det börjar Kristians mobil att pipa och burra. När den så tystat är det dags för min igen, då har den snoozat lagom länge för att börja igen. Och så upp och iväg, både Kristian och jag.
Ska jobba denna och nästa vecka i receptionen. Sen ledigt en och sen jobba en till. Men det är luuugnt. Så lugnt. Så stilla. Andra dagen idag (både i sthlm och på jobb) och veckan kan komma att bli lite halvlång..
Ikväll ska jag hem och packa upp resväskan som fortfarande står på köksgolvet och blivit rotad i några gånger efter bh och tröja någon gång vid halv 7 snåret igår eller idag. Kanske kan hitta några av de snäckor jag plockade vid Alcudiabukten, smörja in mig i brunutansol och ta mig ett glas Quarrenta y trés?
Övergiven
Hej! Jag heter Sofie. Det här är min blogg. Jag har inte bloggat sen i maj. Vet inte varför. Men vet kanske ändå varför egentligen, först skrev jag så mycket med uppsats och skola att jag inte orkade skriva. Sen skrev jag så lite med sommarledighet och sommarlov att jag inte orkade skriva då heller. Och det var det värsta skedet för då hade jag samlat på mig massor att skriva.
Vet inte riktigt hur jag ska få ur mig allt som hänt den senaste tiden (eller sen I MAJ menade jag..) Därför tänkte jag att jag börjar från NU kort och gott. Och kanske gör en snabb resumé lite senare.
Okej! Dags då för den här bloggen att börja leva igen!
