En bit av Sofies värld

En solskenshistoria

Igår, denna regniga höstsöndag, kom en trött/bakis/regntrött Sofie innanför dörren på Vallagränd.
- Finns det något gott och fett? undrade jag och såg matt på Kristian och Peder, som var på visit i Stockholm och övernattade här.
- Näää, fick jag till svar och bestämde mig genast: denna söndag kräver chips! Inget annat.
Klockan tio i 6, tio minuter kvar av MysICAs söndagsöppentid trotsade jag åter vädret och kastade mig tillbaka ut i höststormen. Vinden och regnet piskade i ansiktet och jag höll på att köra över säkert tre-fyra personer på cykelvägen; dynamon hade jag glömt att trycka igång i all hast på min chipsjakt och mina brillors glas var i stort sett som två stora vattendroppar. Med andra ord, jag såg inte ett skit. (jag kommer strax till historiens poäng...måste få suga lite på karamellen och skriva lite onödiga detaljer för att bygga upp berättelsen först..:) ) När jag väl såg ICAskyltens ljus hoppade jag kvickt av cykeln och kom in i affären, cirka fem i 6. Grabbade en korg och slängde ner en cola och en påse chippe. Aaaa nice! tänkte jag och gick mot kassan.
Väl där kände jag i fickan och fick fram de två tjugor jag lånat ur Kristians plånbok.
- 44 kronor, sa tjejen i kassan.
Jag tittade ner på mina två skrynkliga tjugor.
- Men..OJ...nääää, flummade jag bakistrött, jag har ju bara 40.....
Tjejen bara tittade på mig.
- Men..ja...förlåt jag tänkte inte riktigt..ta bort läsken då, sa jag ursäktande.
En man som stod och packade ner sina varor i en kasse blev då plötsligt min vardagshjälte.
- Jag bjuder dig på 4 kronor! sa han med ett leende.
- Nääää, protesterade jag..det BEHÖVS verkligen inte!!!
- Joo! Det är klart du ska ha LÄSK, sa han och lämnade fram en hundralapp mot kassörskan - han hade alltså inte ens fyra spänn löst i fickan utan växlade en hundralapp för MIN SKULL!!!
- Men...men...TACK! Vad vänligt! sa jag förvånat och förundrat och lite generat (fan inte ofta jag köper sånt skit att äta alltså..men när jag väl gör det ställer jag givetvis till med en "scen"..men det är en helt annan historia..) Kan nog behöva den där colan, la jag till och syftade på min förvirring och bakfylletrötthet, som nog var ganska uppenbar.. Jag bjuder dig på 4 spänn nästa gång vi ses, sa jag.
- HAHAHA skrattade han! Men du kan ju inte sitta och bara käka chips! Då blir man ju helt torr i munnen! Ha det bra!

Jag gick ut med kassen som rymde mina onyttigheter. Det finns hopp, tänkte jag. Det finns trevliga människor. Det lönar sig att vara trevlig, lyssna aldrig på de som säger att det inte gör det, för det är inte sant. Jag cyklade med lätt hjärta hem i regnet, satte på dynamon, putsade glajjorna och höll inte på att köra över någonting på min väg hem till värmen.

upplagd av En bit av Sofies Värld @ 1:49 em