Gå förbi-mönstretHar nyss varit i haninge c och kryssat mellan valmänniskor. Såhär i valtider skulle man i princip kunna samla ihop ett par ton papper i form av broschyrer gissar jag. En gammal, sleten piratgubbe från Piratpartiet(??) - det var iallafall vad jag kunde urskilj vad han sa i vimlet samt suset i öronen från tempot jag höll när jag flög förbi, räckte mig en partibroschyr två gånger under min vistelse i centrumet. Men man har ju det där inbyggt på något sätt. Från den dagen man var snäll nog att stanna vid nån med en pappersskiva som ville informera om något nyttigt och bra och moraliskt och man aldrig kom därifrån. Och när man till sist klämt fram att man inte har råd eller tid eller lust(gud förbjude!) att gå med i vaddetnuvarorganisationen så känner man sig bara helrutten för att man inte engagerar sig i sin omvärld, värnar om jorden och människorna och de sjuka och barnen. Så på något sätt, flyger man(eller kanske snarare flyr) man förbi alla som söker kontakt eller har en bit papper i handen. Tror säkert jag har stegat förbi många människor som bara stått och hållt ett gammalt kvitto i handen, så mäktigt är detta invanda mönster. Nu för tiden hör man ju inte ens vad de säger- piratpartiet, privatpartiet, postkodlotteriet, vem vet, jag lyssnar ju inte. Svarar innan jag ens hör. Så fort papperslappsmänniskan ser ut att ta sats och öppna munnen hör jag mig själv säga; "Nej tack!". Och sen hör man: "Demonstration mot rasism.." och man känner sig som en stor jävla rasse för att man inte tog lappen eller ens lyssnade på vad som skulle sägas.
Samtidigt vet jag ju om att de allra allra flesta går förbi vad det än är. Och jag vet att de allra allra flesta lappar hamnar i närmsta papperskorg. Och jag vet att de allra allra flesta lappmänniskor inte tror eller tycker att jag är en dålig person. En rasist eller barnhatare eller naturnedskräpare eller en åsiktslös flicka. Jag har bara inpräntat att "gå förbi" liksom de allra allra flesta har.
Quadra PopJag är fri!!! Från grupparbete!
Jag är beroende... Av Quadra Pop - ett tetrisspel på min nya phone med dansande små noter och en skitstörig melodi som spelas om och om och om igen. Jag har 13000 i poäng hittills och jag kan inte sluta spela. Ska nog gå och se om jag kan slå mitt rekord..
Grupp-pest-arbeten...Grupparbeten. I hate them. Iallafall just nu. Rivstart på lilla mini 2poängskursen med föreläsningar, gruppuppgift och seminarie imorrn. Nästa måndag tenta. Ingen rast ingen ro bara piskpisk små studentajävlar!!!
Egentligen gör det mig inte något att det blir mycket i början..men ett GRUPP-pest-ARBETE. Det enda jag begär såhär i terminsstarten är att få sitta själv och tråka mig. Det räcker. Föreläsning föreläsning föreläsning tenta. Det är ett utmärkt system tycker jag. amn behöööver inte blanda in det där andra. Iallafall inte nu när man fortfarande är matt efter 10 veckors-grupparbetet i våras.
Till en början tänkte jag plocka fram spjuvern i mig, om jag nu har någon. Jag tänkte att "Näää minsann, det här grupparbetet ska jag vara laidback och kanske till och med glida med lite smärtfritt. Men så blev det inte. Såklart. För jag ville verkligen inte göra det där arbetet och tänkte att om vi gör det riktigt jäävla snabbt, så kanske man knappt märker det ens.. Men jo, det märktes. En i gruppen ringde tjugo i 12 idag(deadline kl.12) och sa han inte kunde komma för han var sjuk. Suck.
Satt en stund i biblioteket idag och eftersvettades efter att ha fyllt på kopieringskort och sprungit runt i biblan mellan lånedisken, datorn, gruppens samlingsställe och kopiatorn/skrivaren och funderade på att äta min banan som blivit mosad i all hast. Bananen kändes inte som det enda mosiga vid det tillfället. Lyckligtvis ringde Ingrid, också helt slut efter arbetet, och jag åkte med henne hem i hennes fina blåa bil och vi kunde tillsammans spy galla över hela skiten.
Men det är så trist att grupparbeten sänder ut sådana rysningar nerför de flesta ryggradar. Det HADE ju kunnat vara rätt kul. Egentligen. Men det ÄR aldrig det. För det är för många viljor och åsikter, för många långa fingrar som vill pilla på tangentbordet, för många olikformade magsäckar som vill pausa och äta på olika tidpunkter...och tyvärr-nästan det värsta: allt för många som just don't give a damn... Så som jag ville göra den här gången. Inte bry mig. Men jag KAN inte det. Det går inte. Och jag VILL inte inte bry mig. Men i sådana här lägen önskar man ibland man kunde...
En bild från ett av de få roliga grupparbeten jag varit med om! Ingrid och jag = trötta på boken. Bästa roligaste gruppen: Ingrid, Robert(som fotat) och Ken. Synd att arbetet handlade om Benedict Andersons teorier(fuck him:)) och inte om att snacka skit och skratta...
Nice kväll + löfte inför nästa helg..Vilken trevlig kväll jag hade igår! Blev bjuden på middag hemma i Susannas&Johans nya bo som var supermysigt. Sen drog vi vidare på förfest i Midsommarkransen där det sedan var gångavstånd till partajet. Riktigt coolt ställe var det! En grekisk restaurang som liksom hade en massa olika verandor och altaner att sitta på - nog det närmsta jag kan beskriva det.. Och dekorerat var det med små lampor och lyktor och glitter. Fiiint. Den grekiske ägarn (inte vassilis kourkakis..)stod i en kioskalucka och sålde billigt vin och öl. Jag var ganska ensam om att vara skåning på festen...de övriga 100(?)typ en jävla massa folk, var typ norrlänningar hela bunten. Vi satt uppe på en veranda en bit upp som nästan ingen kunde hitta ingången till och åt klubbor som stod utställda på varje bord. Sen spelade ett band balkanmusik och vi försökte dansa på det smockade "dansgolvet" framför den lilla scenen och jag skänkte 4 kronor till bandets kollekt. Generöst av mig.
Efter en dos varma mackor tillbaks hemma i Sannas&Johans kök somnade jag som en liten klubbad säl med dimmig blick på soffan. Jag har blivit så väl omhändertagen, tack S&J så hemskt mycket för allt!
Idag har jag pluggat(håller på), tvättat(håller på) och fått lite gjort, till skillnad från resten av helgen. Alltså - kan TV3 inte sluta sända 100 avsnitt av top model i rad?!?!?! Man måste ju bara se alla. Det är som ett gift som gör att man inte kan sluta. Fastän man redan vet vem som vinner för det är förra säsongens avsnitt.. Usch, jag vill inte veta hur många timmar som gått åt till det där jäkla top model denna helg...
Snart ska jag slänga mig i soffan och kolla film. Och jag ska lova mig själv att nästa helg, nästa helg ska jag dra ut sladden till teven om jag så ens hör signaturmelodin eller Tyras käcka röst som säger "Weeeeelcome y'all to AMERICAS NEXT TOP MOOOODEEEEL!!!"- jag tänker INTE bli fast av det där välkomnandet! Jag tänker inte dras ner i teveträsket hela nästa helg igen!
Fredagkväll med mig självDet var längesen jag var ensam hemma en fredagkväll. Tänk över tjugo år av singelskap och nästan aldrig en ensam fredagkväll. För även om jag inte träffat kompisar, om alla ska iväg på olika galej eller om det helt enkelt inte blivit nån utekväll, så har man alltid haft mamma och pappa och Sara och Jesper att vara hos.
Kristian åkte till Skåne imorse för att hälsa på lille Oscar, familjen Mattssons och släkten Stenervik-Jönssons nytillskott, vilket han gör alldeles rätt i. De växer så snabbt de där små(sa gammelgumman Sofie med lång vit fläta). Först fick jag nästan lite panik - vad ska jag göra ikväll tänkte jag? Jag MÅSTE ju hitta på nåt. För det gör man ju en fredagkväll. Men alla verkade redan ha planer för det har man väl oftast en fredag. Men sen, efter en mycket trevlig dag hemmavid med många försök till plugg och slutligen ett långbesök i centrum med Ingrid, så kände jag att FUCK IT - det måste jag inte alls! Varför kan man inte bara få vara hemma och ha det lugnt och skönt och ha inre dialoger med sig själv? Man behöver ju inte vara ensam för att vara själv. Så jag kom på att jag faktiskt kan vara riktigt festlig med mig själv. Jag har till exempel lagat en härlig mexikansk måltid till mig själv. Gjorde till och med guaccemole av en avokado, vilket var väldigt ambitiös om jag får lova att säga det själv..(minns bara då man inte pallade laga mat till sig själv och åt nudlar med lite krydda på typ..) Sen har jag sett Hälsoresan så jävlajävla tråkig men såg likväl hela för att jag kände för att titta på lite lättsmält skit. Snart ska jag diska innan jag ska gå och lägga mig och läsa.
Det känns trots allt lite konstigt att vara här utan Kristian. Lägenheten känns så tom på kärlek.
Imorgon blir det fest! Men jag vet inte riktigt vart ännu. Ska följa med Susanna till en av hennes vänner som hyrt lokal och band, så det kan nog bli livat! Nice!
