En bit av Sofies värld

Lycka på en krok

Häromdagen sorterade jag mina örhängen... Det låter sjukt jag vet att man ska behöva sortera dem, att det är så många så att man kan använda ordet "sortera" om dem. Inte "lägga i ordning" eller "städa bland dem", nä jag bestämde helt enkelt för att anordna en så kallad smyckevägg och en gång för alla få ordning på mina juveler (av plast och glas).. Inspirationskällan heter också Sofie som förutom samma namn har samma gigantiska, högst avundsvärda, samling av smycken. På insidan av min ena garderobsdörr sitter nu rad efter rad med fantastiska örhängen samt två lägre spik med stora kreoler och två krokar ännu längre ner med, glittriga från indiska.., med halsband på. Jag kan väl ungefär, utan att överdriva ett uns, starta en mindre bijouteributik. Jag vågade faktiskt räkna dem efter att ha soterat dem i en prydlig färgskala. Från gyllene guld till brunt, till orange, till rött, till rosa, till lila, till mörkblått, till ljusblått och turkost, till grönt, till gult, till vitt, till silver, till grått och avslutningsvis svart. Men jag har faktiskt förträngt hur många där var exakt... Känns iallafall underbart lyxigt att dra på sig ett plagg, sedan glänta på dörren och svepa med blicken över den brokiga skaran och stanna vid just den färgnyans plagget man valt har. Man känner sig lite smått manisk och beroende av de små krokarna med plast på, men tänk vad tråkigt det skulle vara utan dem! HUA! Att bara få kroka fast en glimmade liten sak i örat kan göramig lycklig. Jodå, jag är en mycket enkel flicka..glädjer mig åt de små tingen. En bidragande del kan även vara att jag som 8åring tjatade mig blå i huvet för att få ta hål i örona. När jag väl fick det vid 9års ålder, överlycklig, fick jag lova att inte kroka i något räligt nickelfyllt utan hålla mig till små guldörhängen, typ minicreoler och ploppar. Vid 18 års ålder kom så rebellen att ta tag i mig och nu vid 23 års ålder krokar jag i vad fan som helst. En julgransprydnad? Jaja, lugnt kroka på bara! Ett gammal 80talsörhänge jag hittat på gatan? Ehhh.... ja vad fan! Kroka i bara! Jag citerar avslutningsvis Kristians kära mor Kerstin som vid ett vinterbesök i Köpenhamn -05 kommenterade mitt inköp av tre par örhängen under cirka en timme med dessa underbara ord. Lyssna och lär och köp örhängen för glatta livet, kids!
Kerstin: Har ni hittat något kul?
Jag, lite smått generad: Jaa, lite örhängen..tre par..men dom var så billiga.
Kerstin: Jaa, men tänk så mycket glädje dom ger en!

upplagd av En bit av Sofies Värld @ 3:44 fm