onsdag, mars 29, 2006

Ett erkännande

Tjo flöjt vad tiden springer iväg! Tar det som ett gott tecken att jag anpassat mig väl efter nya livet och börjar komma in en ny vardag. Det rullar på för fullt nu med skola, spex, kör och fest. Många roliga planer nu i veckorna framöver. På fredag blir det första klassfesten - mycket spännande... Nästa onsdag är det temasläpp för spexet och filmkvällspub på kåren. Vi ska givetvis vara sådär tröttsamt spexiga hela tiden och klä ut oss till något filmigt. Funderar på att komma svartklädd och säga att jag är filmrulle. Jag har inte direkt hunnit bygga upp nån utklädningslåda ännu ju. Ska sjunga några låtar med kören också. Sen lördagen den 8onde är det riktigt stor fest! Då är det nämligen 10 års jubileum på södertörn och det ska firas med sittning för hela skolan och det ska spexas lite tror jag samt sjungas lite i kören. Ska bli skoj, men måste ge mig ut på finklädesjakt! Kommer nog inte undan som filmrulle på denna fest.

Blev så glad att jag började lipa när Kristian ringde i morse för att berätta att han fått ett kontorsjobb!!!! Så himla glad, det är han SÅ VÄRD! Vet inte så mycket ännu, men det verkar vara nån slags kontorsassistentjobb! HURRA! Ska fira ikväll, så jag ska knalla till Systemet och handla en flarra vin snart och laga fin middag till min baby!

Annars är jag hemma och skriver hemtenta denna vecka. Har kommit in i en ny rutin med småseg uppstigning, sen (ja, jag erkänner detta nu för er så be nice!) ser jag Våra bästa år och äter frulle - det är ju det enda som går då!!! Men faktum är att jag tycker det är väldigt underhållande vissa gånger, särkilt när de ska vara hemliga och tänker för sig själva och grimaserar och biter sig själv i en läppglansmålad läpp (även männen - särskilt karaktären John han är riktigt bra på dom där scenerna) och kisar med ögonen medan man hör en dimmig röst i bakgrunden. Eller ännu bättre när dom pratar för sig själv om något som ABSOLUT ingen får lov att veta!!!! "I mustn't tell ANYONE that I killed him! If anyone knew they would never speak to me again!!!" - då kanske det inte är det smartaste att stå och babbla med sig själv om det! Nä, det är faktiskt riktigt underhållande. Och så alla dessa tunga kulisser, softade ljuset, cheesiga musiken och översminkade skådisarna, och så tempot som är ungefär lika snabbt som en halt snigel.
Nu har jag iallafall erkänt det, det är out in the open, jag har kollat på Våra bästa år nästan hela veckan! Men det är väl okej när man sitter hemma med en tenta..eller? Rädda mig när jag tycker det börjar bli bra!

1 kommentarer:

Klockan 11:05 em , Blogger Pytti sa...

Men Sofie! Gränsen för vad man kan se på TV går innan "det där programmet". Tur att jag vet att du tycker det är humoristiskt annars vet jag inte vad jag skulle ta mej till med dej. Kanske kidnappa dej, som man gör med folk man vill ha ur en sekt. Mm så blir det nog om du tycker det börjar bli bra! Kram från orolig

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida