Ny blogg
Hej bloggen, det är jag igen. Inte igår du hörde fån mig. Jag känner liksom bara att jag har tröttnat på dig lite. Du innehåller så mycket gammalt. Så mycket som var nytt då. Jag skapade dig när jag flyttade till Stockholm - nystart 1. Men nu har det blivit en nystart till. Nystart 2. På Kulturama. Så jag måste nog ge en ny bloggsida en chans. Så från och med nu - startar jag min nya musikblogg; en del av min värld på singersongwriterlinjen.
Följ mig där om ni orkar tro på mig en gång till - orkar tro att jag faktiskt ska hålla igång bloggen...
http://enbitavsofiesvarld.blogspot.com
Run, Sofie, Run!
Igår kände jag mig småirriterad och trött. Saknig och obekväm liksom. Har faktiskt längtat efter att få svettas - saknar att gå och träna på gymmet, springa på bandet och lyssna på bodypumpsmusik. Här hemma har det nu mest blivit promenader med Jesper - som ju är världens mest älskvärda hund, dock inte den snabbaste (vilket man inte heller kan begära av en 94 årig, silverpälsad herre). Dessutom har jag varit begärnsad i min rörlighet så att säga sen jag kom till Skåne - först blev jag stämplad så in utav helvete på min vänsterfot. Mitt i en dans på en 25årsfest kom en vässad klack rakt på min fot som nu genomgått alla stadier av lilatonsskalan, blåmärkena har liksom dansat runt på olika delar av foten. Har inte riktigt vågat springa på den med andra ord. Sen - var jag ju sjuk. Så iallafall, igår med denna känsla av irritation och längtan efter att få springa av mig den energi som lagrats någonstans i mig trots tröttheten gav jag mig ut på de Veberödska cykelbanorna, skogsstigarna, fotbollsplanerna. Lyssnade på hög musik och joggade över rötter, asfalt och gräs. Och det var så skönt!
Känner smått av träningsvärken idag och den var välkommen! Kommer inte dröja länge innan jag ger mig ut igen och rensar tankarna medan jag svettas.
Lantluft gör susen
Bättre nu. Känner mig någorlunda stark igen efter konstiga bacillen som för övrigt verkar ha vandrat runt i familjen. Var rätt trött och lite snurrig igår med, så valde att ha en lugn dag och kväll istället för att gå ut på kvällen - även om jag velat. Målade på gården hela dan i en skjorta jag hade på mellanstadiet (när big sizes were hot :))och pappas gamla badshorts och åt middag innan jag åkte hem och somnade i sköna nya lakan fem minuter efter lampan släcktes. Ibland är lantluft och mediterande målning av väggar precis vad man behöver! Saknar dock K-love så himla mycket...känns som hundra år sen vi sågs och som det är hundra till innan vi ses. Men nu är det faktiskt bara två veckor till...men det är faktiskt alldeles för lång tid ändå!
Idag blir det festplanering - för även festen är ju om två veckor(!) och we've got planning to do.. Emma kommer hit ti lannet och sen åker vi en sväng till Ystad ikväll, med päronen som också ska vara med och planera, och grillar i stugan. Mysigt.
Not well
Jag är inte kry. Igår mådde jag lite illa efter frukost, men tänkte bort det. Var så trött och tänkte att det berodde på det. Sen efter lunch satte magen igång, som en hel orkester som bubblade och lät där inne. Åkte hem från jobbet och la mig, kände mig som en uppsvullen ballong men orkestern omvandlades nu till små små knipdjur som knep och knep. Sov i omgångar tills illamåendet väckte mig och jag kräktes som ja, jag vet inte vad. Fy fan.
Idag är magen lugn igen, har inte ätït så mycket. Känner mig lite yr och snurrig och trött.
Är inne på mitt andra oprah för dagen och har druckit avslagen cola och proviva i små klunkar.
Vila är nog det enda att göra. Jag kommer snart tillbaks!
Älskade syster!
Grattis hurra för Sara som fyller 30 idag!Så konstigt att vi blir 30 och 25, ibland känns det som tiden susat förbi och att vi egentligen om tiden haft sin normala takt fortfarande är 18 och 23, eller 20 och 25.
Ibland känns det som att det var igår jag lyssnade och lärde mig Saras cd-skivor - innan jag hade något mer än kasettbandspelare - genom korridoren mellan våra rum (eftersom hon var häftig och spelade hög musik :)), och som Sara sen undrade när jag kom svengelsksjungande på Rebecka Törnquist eller Red Hot Chili Peppers nån månad senare: "HUR kan DU DEN?!" "Jag har ju hört den från ditt rum" svarade jag, 10 år med runda röda kinder och snea glasögon.
Men ibland känns det som hundra år sen vi var typiska lill och storasyster. Som vi var små på riktigt. Som om det var andra personer som kivades i baksätet på väg till Frankrike, fast vi egentligen aldrig bråkat på riktigt; jag som alltid ville lyssna på kassettband i bilen eller spela game boy med högsta volym - FÖRLÅT FAMILJEN! Och Sara med sin fina gula walkman med den där musiken i som jag kunde somna tryggt till på kvällarna, när den kom från hennes rum. Jag visste att jag hade min fina syster bara några meter bort. Jag skrev till och med en bok som hette "Min starka syrra!" när jag var runt 9 och höll på att bilda ett eget bibliotek med granntjejen. Alla böcker skrev vi själv och satte små lånekortsfickor på längst bak där man kunde fylla i lånedatum. Lånekorten hade namn, personnummer och en magnetremsa målad med svart krita. Det var tider det! Jag var så imponerad av min syrra, hon var så stark och bra och fin. Det blev en serie syrran-böcker i biblioteket på gatan. Och lika imponerad är jag idag. Hon är fortfarande så stark och bra och fin. Det är få förunnat att ha en syster, en bästa vän och någon man ser upp till så otroligt mycket i en och samma person!
Ostig vaniljlunchVilken konstig lunch det kan bli när man entrar konsum utan korg och bara plockar på sig från lite olika hyllor. Man får liksom ingen överblick när man klamrar sig fast vid varorna för att inte tappa. Jag insåg idag när jag kom fram till kassan att min lunch bestod av två huvudsakliga ingredienser - ost och vanilj. Härligt.
En yoghurt grej med keso i med smak av äpple, kanel och vanilj. (skumt men gott, gott men skumt, vet inte riktigt hur jag ska utvärdera)
En philadelphia med gurka och feta.(yumyum me LIKE!)
En panini med ost och soltorkad tomat.
En kall kaffelatte (eftersom jag har ett sjukt koffeinberoende efter c-uppsatsens fikaorgier) - med just det, smak av kaffe/vanilj.
Nästan lite pinsamt, som om jag tänkt till för att få allt med samma tema.
Ikväll blir det thaimat och fotboll med sisen. Längtar!
I Skåne
Nu är jag på plats i Skåne igen, med en sommar full av jobb, mys med familjen och vännerna, förhoppningsvis mycket sol och bad i skånska vatten plus en himla massa grillande.
Men jag måste erkänna att det för första gången sedan jag flyttade härifrån, för första sommaren kändes väldigt blandat att åka från Stockholm. Förra året var det BARA skönt. Åka från uppsatsstressen, från stökig lägenhet och bullrig innerstad med Kristian med mig direkt till solen och semestern på Mallorca.
Men i år är det en blandad och nästan förvirrande känsla, det är glädje och vemod på samma gång, för det finns så mycket jag kommer sakna. Och redan saknar.
Jag kände det när jag träffade Anna under veckan innan det att hon och Joel flyttar till Norge. Jag kände det när jag satt med Mikaela och Anna och mumsade tapas och drack rödvin. Jag kände det när jag kollade över lägenheten efter saker att packa ner. Jag kände det när jag pussade min älskling hejdå på perrongen.
Men det är så roligt också att vara hemma! Det kände jag när jag kom fram till Lund och Pappa och Jesper kom och hämtade mig, när vi åkte hem och åt middag som Mamma förberett. Jag kände det när jag fick sms av sisen som sa "Välkommen ti Skåne!". Jag kände det när jag pratade med Emma på tåget och texten "Vi ankommer strax till Lund" rullade förbi i kupén. Jag kände det när jag blev vält av två fina vovvar på kontoret igår som ville hälsa.
Jag kände att det ändå är väldigt fint att vara hemma! Och på torsdag kommer först K-love, och sen kommer Mikaela och David! Hurra! Vilken fin midsommar det kommer bli (fingers crossed för sol och inga regnmoln...)!
Nu ska jag ordna middag till Jesper och mig.
